Digital dokumentation

Vid en arkeologisk undersökning dokumenterar vi anläggningar och fynd med text, foto och med digitala mätverktyg. De hjälper oss i vårt arbete med att analysera och förstå den plats vi undersöker. Det är viktigt att dokumentationen är noggrann eftersom när väl anläggningarna är bortgrävda är dokumentationen det som kan berätta något om dem. Med hjälp av digitala mätverktyg (Totalstation eller GPS) går det att lagra information om fyndens placering i det svenska koordinatnätet. Vid vår undersökning använder vi oss av en totalstation. Det som mäts in är anläggningarnas utbredning och fyndens placering i plan och höjd över havet. På så sätt kan vi lättare arbeta med stora mängder grävdata när analyseringsarbetet startar.

Kortfattat kan man beskriva inmätningen så här: En laserstråle skjuts från stationens objektiv till ett spegelprisma, vilket sitter på en separat stång, (se bild). Totalstationen läser då av spegelprismats placering (meter över havet) och lagrar den informationen. För att totalstationen ska veta var punkten finns i landskapet måste den först beräkna sin egen placering med hjälp av särskilda referenspunkter (fixpunkter), vilka utgår från det svenska koordinatnätet. Genom att använda sig av olika mätkoder (beroende på vad som ska mätas ex. en anläggning, ett fynd etc.) kan vi tala om för stationen om det är en punkt, linje eller en polygon (geometrisk figur) som ska mätas in. Informationen förs sedan in digitalt i en databas, och från den kan vi sen ta fram kartor och planer på det som mätts in. Det kan liknas vid ett digitalt karta där en viss mängd information är knuten till varje punkt. Den informationen är till stor hjälp redan under vårt fältarbete, då vi kan få ut översiktsplaner med vilkas hjälp vi kan planera hur och vad som ska grävas. 

Sandra Lundholm, Arkeolog och mätansvarig

Sandra Lundholm mäter in en fixpunkt med prismastång

Röjningsrösen





Bilderna visar rensning i samband med röjningsrösen/röjningssten



Röjningsrösen är en vanligt förekommande fornlämning som de flesta av oss inte lägger märke till, trots detta är det en mycket spännande typ av lämning som kan ge mycket kunskap om bland annat odling och landskapsutnyttjande. Men vad är egentligen ett röjningsröse? Man kan säga att de utgör en rest efter odling i stenig mark, där besvärlig sten som låg i vägen för plog/åder togs bort och samlades i högar.

Länge ansågs röjningsrösena endast vara en produkt av relativt sentida historisk odling men många av de röjningsrösen som ligger i våra marker är faktiskt uppförda under brons- och järnålder. 

Både inom och i anslutning till vårt undersökningsområde i Vång ligger röjningsrösen eller ansamlingar av röjningssten. I vårt fall är förmodligen röjningsrösena relativt sentida och kan uppkommit så sent som under 1800-talet, då varje extra markyta som kunde brukas för odling var viktig.

Hälsningar Andreas

Snart dags för handgrävning!
Nu återstår en dags avbaning av matjorden med grävmaskin. Hädanefter blir det handgrävning, men innan vi verkligen kan ge oss i kast med anläggningar som härdar, stolphål och gropar återstår en del upprensning av den schaktade ytan. Det är då vi arkeologer får ta till hackor och spadar och börja grovrensa, ett bitvis rätt tungt men viktigt arbete för att få fram anläggningar och fynd.  Mycket upprensning blir det bland de stora blocken i stenstråken där grävmaskinens skopa  inte kommit åt att ta bort matjorden.  Stenarna friläggs här eftersom de kan ingå i konstruktioner (som exempelvis hus och gravar). 

I kulturlager intill stenstråken har vi redan rensat fram keramik, bränd lera, slagg och flinta av sydvästskånsk typ och mellan två stenar påträffades häromdagen en handfull keramikskärvor av järnålderskaraktär.  Det ser lovande ut med tanke på den fortsatta grävningen.
Hälsningar Titti Fendin, grävningsledare


Keramikskärvor



 



Flintspån



Denna ugn hittades när en mindre förundersökning utfördes vid Västra Vång innan påsk. Det förekom ganska så rikligt med bränd lera samt bitar av östersjökeramik. Ugnen är nu övertäkt, då den var belägen i åkermark. Utgrävning kommer att ske under maj månad. 

Hälsningar Arwo P.

Det har kommit några frågor angående metalldetektering.
Innan matjorden banades av gjordes en översiktlig ytinventering av undersökningsområdet där även avsökning med metalldetektor över större ytor ingick. Ytfynd och metalldetektorutslag kan ibland ge vägledning vad som finns under matjorden. Efter matjordsavbaningen har metalldetektoravsökning använts som komplement till övriga undersökningsmetoder för att fastställa fornlämningarnas karaktär.
Hälsningar Titti Fendin, grävningsledare

En ny arbetsvecka börjar med ett stilla duggregn vilket bara ökar under eftermiddagen. Vi fortsätter att schakta uppe i kraftledningsgatan. Mycket block och sten. Ett antal anläggningar framkommer samt lite keramik.

Skålgropar

En av de mest påtagliga fornlämningar som berörs av vår undersökning är ett skålgropsblock som ligger inom en av undersökningsytorna. På blocket krön finns tio skålgropar, östra sidan är bortsprängd. Men vad är egentligen en skålgrop? Rent fysiskt är det en skålformad fördjupning som har knackats in i ett större stenblock. Redan under bondestenåldern och ända fram i järnåldern har skålgropar knackats, men framför allt är skålgropar förknippade med bronsålderns människor. Varför man knackade skålgropar vet ingen säkert, men många av dagens forskare tolkar att de under bronsåldern haft  en rituell funktion kopplat till fruktbarhet.

Idag växer buskar tätt intill runt blocket. Vi kommer nu att frilägga blocket från stubbar och rötter och bana av matjorden runt det för att se om det finns anläggningsspår.

En av skålgroparna syns tydligt framför sprickan.

Ny vecka och dags för nya friska tag



Så var det ny vecka och dags för nya tag på grävningarna vid Östra Vång. Igår när vi kom ut hade marken ett tunt lager med snö, vilket inte var vad vi önskade oss. Men det är som de säger det finns inget dåligt väder utan bara dåliga kläder. Så det var bara till att klä sig varmt och fortsätta med schaktningen.

Denna vecka ska vi fortsätta att gräva med grävmaskin för att kunna frilägga de anläggningar som ligger under matjorden. Hittills rör det sig mest om härdar med kol och skörbränd sten samt stolphål, men vi hoppas att fler typer av anläggningar och konstruktioner kommer att dyka upp. Några av de få fynd som vi hittills hittat är keramik. En av skärvorna var en mynningsbit med väldigt fin stämpeldekor.



Från vänster: Kalle (dumperförare), Arwo (arkeolog), Johan (grävmaskinist), Sandra (arkeolog), Andreas (arkeolog), Titti (arkeolog, projektledare), Hans (grävmaskinist)



Vi passa de även på att ta en bild på alla oss som är här och jobbar. Så här är vi alla samlade; arkeologer, dumperförare och grävmaskinister.

Vi hoppas på bättre väder och att värmen snart ska komma tillbaka.

 

Metalldetektering

Under utredningen gjordes fynd av slagg, bränd lera, lerklining och keramik. Vi har inte valt bort att använda metalldetektering, den ingår i kartläggningen av de fornlämningar som finns inom undersökningsområdet. Dock används metoden mer extensivt, snarast som ett komplement till öviga undersökningsmetoder.